Kvinna tog 80 380 euro från sin döda brors konto – domstolen gav henne rätt (chockerande)

Delade bankkonton och rättsliga implikationer

När en person avlider uppstår ofta komplexa frågor kring hur gemensamma tillgångar ska hanteras. I detta fall stod en kvinna anklagad för att ha flyttat pengar från tre gemensamma bankkonton hon delade med sin bror efter hans död 2016. En av de mest iögonfallande transaktionerna skedde endast **tre dagar efter broderns bortgång**, då 80 380 euro överfördes till ett konto i endast kvinnans namn.

Broderns kusiner hävdade att pengarna borde ha ingått i arvet och fördelats mellan arvingarna. De anklagade sin faster för att otillbörligt ha behållit medel som uppgick till totalt 171 621,34 euro, en summa som nästan helt överfördes till ett konto som stod endast i kvinnans namn. Denna händelse ledde till en rättsprocess där kusinerna yrkade på att kvinnan gjort sig skyldig till förskingring.

Domstolen i León, med stöd av Högsta domstolen i Baskien, kom fram till att **medägande av bankkonton** innebär att båda parter har full tillgång till pengarna. Det saknas juridisk grund för att betrakta kvinnans handlingar som brottsliga eftersom medlen tillhörde båda kontoinnehavarna. Domstolen betonade att åklagarsidan inte kunnat bevisa att pengarna uteslutande tillhörde den avlidne eller att kvinnan handlat med uppsåt att tillägna sig andras egendom.

Civilrättslig tvist istället för straffrättsligt ärende

Ett centralt element i domstolens bedömning var att detta ärende i grunden rörde sig om en **civilrättslig fråga** snarare än ett straffrättsligt fall. Domarna underströk att för att kunna fastställa förskingring måste det bevisas att medlen uteslutande tillhörde den avlidne brodern och att systern handlat med tydligt uppsåt att ta vad som tillhörde andra.

I sitt försvar presenterade kvinnan ett holografiskt testamente undertecknat av den avlidne, vilket stödde argumentet att de gemensamma kontona återspeglade en delad ekonomisk relation mellan syskonen. Domstolen konstaterade att åklagarsidan inte kunnat bevisa pengarnas ursprung eller utesluta möjligheten att den avlidne hade genomfört en gåvotransaktion till förmån för sin syster.

Domstolen förklarade uttryckligen: “Denna domstol har inte blivit övertygad om att kvinnan gav kreditinstitutet nämnda överföringsorder med avsikt att ta vad som tillhörde andra, och domstolen har inte tillräckliga bevis för att tillskriva käranden någon del av saldona på de löpande konton varifrån dessa överföringar kom.” Detta resonemang ledde till att kvinnan **frikändes från alla straffrättsliga anklagelser**.

Vägar framåt för arvsberättigade

Trots att domstolen avvisade de straffrättsliga anklagelserna, påpekade den att kusinerna fortfarande har möjlighet att driva frågan i en **civilrättslig process**. Domslutet betonade att “käranden kan väcka en civilrättslig talan för att slutgiltigt lösa tvisten om arvet”. Detta innebär att medan den straffrättsliga vägen nu är stängd, kvarstår möjligheten för efterlevande att hävda rätt till delar av pengarna genom civilrättsliga förfaranden.

Detta fall illustrerar komplexiteten i **samägande av ekonomiska tillgångar** och hur viktigt det är att ha tydliga arrangemang kring gemensamma konton. Det visar också på de olika beviskrav som gäller i straffrättsliga respektive civilrättsliga processer. I straffrättsliga sammanhang krävs bevis bortom rimligt tvivel, medan civilrättsliga fall kan avgöras baserat på övervägande sannolikhet.

Högsta domstolens beslut etablerar ett viktigt prejudikat rörande hanteringen av gemensamma bankkonton efter en kontoinnehavares död, och understryker att äganderätten till sådana tillgångar inte automatiskt övergår till arvingar utan kan förbli hos den överlevande kontoinnehavaren om inget annat kan bevisas.